De tar aldrig slut. Vi va till Umeå med Wilda och de ändå väldigt bra ut. Hon hade bara ett lite blåsljud, de känns jätte skönt. Men hennes hjärta slog saktare än de brukar göra på barn i samma ålder, men enligt läkaren behövde vi inte oroa oss för de. Däremot ville hon ta tag i allt som har med Wildas mage att göra och kolla upp varför hon är så trött och slut. Så idag har vi varit på barnmottagningen i typ 5 timmar. Där tog dom prover på henne och stackarn fick lavemang, men eftersom de inte kom så mycke som de borde så blir de att fara tillbaka i morgon några timmar för ett nytt lavemang. Jag tycker så synd om henne. De är inte kul:-( men de måste ju göras. Dom måste ju bara ta tag i de här nu eftersom hon varit hård i över 2 år nu och de blir ju bara värre och värre. De ska inte behöva komma blod varje gång hon går på toa och gör nummer två. Hon kanske bli piggare också om hon blir bättre i magen.

Efter denna vecka med flera läkarbesök, provtagningar och bvc för både Wilda och Nova hoppas jag att de lugnar ner sig ett tag.

I allafall så saknar jag Nova jätte mycket. De här blir andra natteb som hon sover hos mormor, eftersom de är svårt att ta med henne till barnmottagningen när Wilda behöver så mycket stöd och Robert jobbar. Så jag har bara varit där och lagt henne på kvällarna för att få träffa henne. Imorgob ska jag i alla fall ta hem henne och krama henne tills hon blir less. haha.